För Thomas Henriksson är bilden och dess materia symbiotiskt beroende av varandra; det vore oklokt att söka meningen i enbart den ena av dem. De grovt frammejslade och ådrigt fårade ytorna skapar en fysisk påtaglighet och ett förtingligande av själva bilden. Samtidigt markeras tiden - den tid som förflutit under själva målarprocessen då övermålandets temporala hierarki skapat ärrbildningar med tydlig smak av materiens åldrandeprocess.
Den franske filosofen Henri Bergson skiljer på begreppen erinring och perception och menar att det är det senare vi upplever genom tidens flöde. Erinringen har enligt honom ögonblickets karaktär medan perceptionen är sammansatt av följdlöpande delar.
     I Thomas Henrikssons målningar återkommer erinringen gång på gång, skapande denna följdlöpande linje, denna perception. Man känner tidens vandring nästan som en fysisk form, som genom de små detaljerna (fläckarna, fårorna och spåren) långsamt räknar in minuterna, timmarna och dagarna under målningarna tillblivelse.
"The Weather Paintings" kallar Henriksson sina målningar, varav tre större finns att se på den aktuella utställningen. I en nyutgiven katalog ges åtskilliga andra exempel där flertalet målningar tycks tyngda av temats allvar och aktualitet. I kongenial samhörighet med den allmänna klimatoron beklagar regnmolnen tidens urled-position. Samtidigt kan de inte låta bli att dansa samba på Henrikssons ärrade himlar, jublande över lyckan att vara regnmoln. Med Nalle Puhs självklara trotsighet ("Jag är ett grått litet regnmoln") och med den imaginära Bergsonboken uppstickande ur bakfickan dansar molnen - och målaren - vidare mot en ännu tyngre lätthet.

Leif Mattsson